Nej så ta me´fan att jag orkar med kattjäveln! Jag bryter ihop på fanskapet! Fick ett sms av Jonas idag. "Katten har
rivit upp ett jättehål i dina nya gardiner"
Och mycket riktigt, när jag kom hem och tittade in i vardagsrummet så där var det, det stora hålet i mina nya, DYRA, gardiner... Lovely!
Och så har den jäveln mage att komma och spinna när jag kommer hem! Typ "Hej mamma, kul att se dig, jag har haft en toppendag och skött mig jättebra, ge mig massa kärlek nu!" Hell nooo!! En spark i arslet är allt du förtjänar, möjligtvis även ett dopp i toastolen, för trust me, det här är tankar jag tänker när du gör så här mot mig din vidriga, lilla nakenboll! Det här, och många, många fler....
Och medan jag höll på att skriva de första två raderna av det här inlägget så hörde jag hur katten lekte med något, brydde mig inte om att kolla vad det var. Efter en stund så hörde jag jättekonstiga ljud, typ väsande/harklande. "Va fan är det där? Kan ju inte vara katten. Eller?" Gick ut i hallen - ingen katt. In i sovrummet - där satt en katt, hopkrupen och ulkade. Och han inte bara ulkade, han andades supertungt och försökte verkligen att få upp något. Det var då jag insåg "Shit, han har satt något i halsen! Vad ska jag göra? Kan man göra en Haimlisch på en katt?!" Bestämde mig för att iallfall prova, tog tag runt sidorna på honom och tryckte till, blev lite orolig för att kanske knäcka ett revben eller två på honom men kom snabbt fram till att det kan han överleva men inte om jag inte får bort det som blockerar luftröret på honom. "Tryck, kläm, tryck" - och upp ploppar en bit av Ozzys tuggpinne! Jävla katt att vara på saker han inte ska...
Men han lever iallfall och det är huvudsaken, tror jag..
Nu är han på gardinen...igen!
Suck! Ja, vad ska man göra?
You just can´t help to love him, you just can´t help to hate him...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar