Ingen blir gladare än jag när den första kylan slår till och vattenpölarna får ett tunt täcke av is som man bara måste gå, kliva, springa och hoppa i. Det är så härligt när det knastrar under fötterna!
Men som sagt, en av mina stora fascinationer när det gäller vintern är istappar, och det har det alltid varit, vilket nog är fallet för de flesta barn. Jag menar, vem ville inte ta ner den där största istappen när man var liten och bara beundra den, använda den som ett svärd, eller, som vissa barn gjorde, inbilla sig att det var en smaskig klubba!
Däremot växer de flesta ifrån denna förtjusning för istappar ju äldre de blir men inte jag, för mig tycks den växa sig starkare för varje år. Missförstå mig rätt, min vilja att stoppa in istappar i munnen eller att använda dem som svärd är inte särskilt påtaglig utan det är snarare min förtjusning och beundran av dem som blir starkare. De är små konstverk, skapade av naturen, och som när solen strålar fångar upp ljuset och sedan glittrar i en miljon olika färger. Supervackert!
Och jag har fått en massa istappar som hänger ner från mitt balkongtak, varav den största av dem nästan är en meter lång vilket är ännu mer fascinerande! Men på tal om stora istappar så såg jag de största istapparna jag någonsin sett hänga från ett hustak i Östhammar för ett par veckor sedan. När man ska köra in till Östhammar och kommer från Gimo-hållet så kör man förbi Gocart-banan. Strax efter det kommer en massa gula plåtbyggnader på höger sida av vägen, där bla en bilfirma håller till. DÄR finns det istappar som sträcker sig från tak till mark, vilket gör att det är nästan 3m långa! Förstår ni hur häftigt det är? Jag vrider nacken ur led varje gång jag åker förbi för att jag försöker se dem så länge som möjligt.
Hey, what can I say, I´m a sucker for ice! Haha :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar