Usch usch usch vad jag skäms....
Tidigare i veckan så var jag så j*vla förbannad! Jag var så arg så att jag inte visste var jag skulle ta vägen, jag var så arg så att jag störtgrina, jag var så arg så att jag var på dåligt humör i 5 dagar.
Ja, jag har faktiskt varit på dåligt humör, ända tills idag. Idag, när jag äntligen fått rättsida på det hela och inser till min förskräckelse att allt är mitt eget fel och mitt eget slarv.
Gissa om jag vill krypa ner i sängen och bara dra täcket över huvudet av skam!
Men ännu hellre skulle jag vilja ha någon annan att skylla på; det var inte mitt fel, jag har gjort allt som jag skulle, jag vet inte varför.
Men det var mitt fel, jag gjorde inte allt som man skulle, jag vet varför. Och jag skäms, jag skäms för att jag varit så slarvig, jag skäms för att jag gjort en sån stor sak av det, jag skäms för att jag fick folk att tro att det var någon annans fel och jag skäms för att jag fick flera personer att bli upprörda över det.
Till mitt försvar så visste jag inte att det var mitt fel, jag trodde verkligen att det var någon annans. Det vill säga ända till idag när det slog mig, som ett bowlingklot i fejjan, att det är ju för fan jag som slarvat!
Så nu försöker jag reda upp det så gott det går och berätta för alla att det var mitt fel, mitt slarv, inte någon annans.
Och det är jobbigt att bära syndahuvudet må ni tro.
Men jag antar att jag börjar växa upp eftersom att jag öppet bär på det, det hade jag inte gjort för några år sedan. Då hade jag kört på strutstekniken "sticka-huvudet-i-sanden"....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar