Just nu skulle jag ge vad som helst för att byta ut min stora dubbelsäng mot en vanlig, liten, trång 90säng. Varför? Jo, för att man känner sig så förbannat ensam i en dubbelsäng! Jag ligger här och tittar på ytan brevid mig och det gör ont, ont ända in i hjärtat, att se att det är tomt...
Funderar starkt på att se om jag kan få tag på en 90säng för då behöver man inte bli påmind varje natt att man ska sova själv, då finns det liksom ingen tom yta att stirra sig blind på. Då finns det ingen tom yta som rör upp en massa tankar och då finns det ingen tom yta som drar fram en massa känslor.
I en 90säng så finns det inte plats för någon annan. I en 90säng så finns det inte plats för såna känslor eller tankar. I en 90säng så finns det bara plats för mig....
1 kommentar:
Och mig!
Skicka en kommentar