Jag älskar er, varenda en av er

Igår var det exakt två år sedan jag flyttade hit till Bergen och Norge. Shit vad tiden går fort :/ Varje gång jag åker hem så tjatar alla om att jag ska flytta hem till Sverige igen och ja, jag trivs med att vara hemma men bara i några dagar.. Stannar jag för länge så börjar det att klia i kroppen igen efter att få åka hem, hem hit till Bergen. Jag älskar verkligen den här platsen, även om jag blir rejält less på allt jävla regn av och till.. Men Sverige? Nej, jag kommer inte att flytta hem. Jag kommer helt säkert att flytta igen, så rastlös som jag är, men då blir det förmodligen till ett annat land, eller en ny plats här i Norge. Men jag saknar alla er där hemma, det är det enda jag saknar med Sverige. Jag önskar att jag hade kunnat få träffa er lite oftare, att få hänga med er litt oftare. Tyvärr så är jag oftast bara hemma i ngra dagar och det blir alltid så mkt stress med att försöka att hinna med att träffa er allihopa, och för att få till det så har jag oftast bara ett par timmar att spendera på er, om jag ska hinna med alla. Och det suger, jag saknar att kunna bara hänga i flera timmar utan att behöva skynda vidare, jag hatar känslan av att jag går miste om allt som händer i era liv och att jag måste uppdatera mig på allt varje gång jag kommer hem. Jag saknar närheten av er. Jag hatar känslan av att jag bara får fragmenter av era liv. Och jag hatar att ni går miste om det som händer i mitt liv, som när jag bröt ihop totalt i slutet på sommaren och ni bara fick den korta versionen istället för den långa, den riktiga. Att ni inte vet hur dåligt jag faktiskt mådde och att jag inte kunde söka tröst och stötta hos er när jag var så långt nere att jag seriöst tvivlade på om jag någonsin skulle komma mig upp igen. Eller när det händer ngt bra, som för ngra veckor sedan när jag hade två jobberbjudanden och där bägge platserna slogs med näbbar och klor för att jag skulle börja jobba för just dem. Stora saker såväl som små. Både i era liv och i mitt. Det är det jag saknar. Inte Sverige, men er. Det är er jag saknar....