Åh vad jag hatar att känna så här! Nu är den här igen, ångesten och paniken. Den är så stark att jag inte lyckas somna, jag bara ligger och vrider och vänder på mig, så nu gav jag upp att ens försöka. Håller ändå bara Jonas vaken om jag ligger kvar.
Jag har känt av ångesten länge nu, sen någon gång i slutet på juni, men de senaste 3dagarna, eller mera nätterna, så har den varit som värst. På dagarna märker jag inte av den så mycket, har så mycket annat att göra då, men på nätterna, när man bara ska slappna av och försöka somna, då smyger sig alla tankar och funderingar sig på. Och med dem kommer känslorna följt av ångesten och slutligen även paniken..
Jag vet inte vad jag ska göra. Jag känner att det här inte är rätt för mig, att det här inte är det jag vill. Jag trodde att det var det, att det var det här jag ville men nu känns allt så fel.. Men jag vågar inte avsluta det heller, känns som att jag skulle göra så många besvikna; mamma, pappa, Jonas, mig själv... Och vad skulle jag göra istället? Jag har ju inget annat...
Usch, jag vet ingenting. Bara att jag HATAR att känna så här...
3 kommentarer:
Tråkigt att höra gumman... Vad är det som tynger dig, är det skolan? Kramar /Lovisa
Usch så hemskt, hoppas de blir bättre snart ! Tänker på dig :) ///Ida
Vad är det hon säger? =( Är det skolan du är trött på? Det är juh vad du pratat om hur länge som hellst. Du har hamnat i en svacka bara. Det blir bättre ska du se gumman =) Kram Kram
Skicka en kommentar