My home - a haunted house?

Varför skrämmer man upp sig själv så jävligt??
Jag har ju som sagt haft tvättstugan hela dagen och den ligger naturligtvis nere i källaren. Och eftersom att vi inte har någon torktumlare här i huset, eller torkskåp för den delen, utan ett "torkrum" så tar det en eeviiigheet för kläderna att torka!

Iallafall så var jag ner dit alldeles nyss för att hämta upp den sista tvätten. Och redan på vägen ner så börjar jag skrämma upp mig själv.
"Kommer det stå någon där nere i korridoren, i mörkret, nu när jag kommer ner?" "Var det någon som gick runt hörnet precis?" "Hörde jag någoting ute i korridoren?" "Står det någon utanför och stirrar på mig genom källarfönstret?" "Kommer jag att se ett ansikte om jag lyfter blicken och tittar ut genom fönstret just nu?"
Klar, har packat ner alla kläderna och städat, nu får jag äntligen gå upp till lägenheten igen. Släcker, låser, öppnar dörren upp till det mörka trapphuset.
"Kommer jag möta någon i trappen nu som har stått och kollat på mig genom fönstret?" "Om jag tittar ut genom porten, kommer det att stå någon, eller något, där utanför då?"
Springer upp för alla 3 vånigar, rycker upp dörren, låser den fort som fan och flämtar andfått. Börjar lugna ner mig. Börjar inse att man är bra dum som skrämmer upp sig själv. Eller?
Minns tillbaka på konversationen jag, Jonas och grannen hade för ett par veckor sen, om de mystiska ljuden vi brukar höra på kvällarna, som ingen av oss kan förklara. Jag och Jonas brukade tro att det var grannen under oss som spikade, alltid på kvällarna, och helt i otakt. Men det var inte han, sa att han inte hade en enda tavla uppe och knappt ägde en hammare. Så vad är det då? Inte rören iallafall, för de har nyligen genomgått nån slags kontroll och dem var det inget fel på. Börjar nästan tro att det är nå spöke som bråkar och har sig..
Men vem vet, det finns säkert någon annan logisk förklaring.
Eller?