"Bad Boys, Bad Boys, what ya´gonna do when they come for you?"

Var i stan igår med jobbet. Barnen fick besöka Bror Hjorths hus och titta på alla nakna konstverk. Blev väääldigt mycket fnissade på de små liven kan jag säga.
Iallafall så skulle jag åka Upptåget hem från stan och jag åker på Ungdomskort, har aldrig haft något annat än ungdomskort trots att jag är alldeles för gammal. Jag fyller ju 23 nästa månad och ungdomskortet får man bara ha tills det år man fyller 20. Hursomhelst så har det aldrig varit några problem.
Förrän igår.....

Stämplade kortet och gick och satte mig. Tågvärdinnan kom, kikade på stämpeln, och det är här som alla tågvärdar brukar nöja sig med att det är stämplat, men inte den här lilla blodhunden. Nej, hon krävde att få se leg, vilket jag naturligtvis inte kunde visa upp eftersom att hon då skulle få se min riktiga ålder. Så jag sa att jag hade glömt plånboken i skolan och inte hade något leg med mig. Blodhunden sa att man alltid måste ha ett leg när man åker på ungdomskort. Gav mig sedan en lapp där jag skulle verifiera att jag var jag (alltså ett jag som är under 20, och verkligen inte 22, snart 23) där jag skulle fylla i Namn, Personer och Signera.
Min hjärna jobbade frenetiskt för att komma på hur jag skulle lösa det här. Min högra hjärnhalva, den emetionella, skrek "Ljug! Ljug! Ljug av bara fan! Skriv ett falskt namn, hitta på ett peronnummer!" Sagt och gjort, satte pennan på pappret och plitade ner ett S, sen ett A. Det var här som min vänstra hjärnhalva, den logiska, tog över och skrek på mig "Sluta för fan! Skriv ditt riktiga namn! Det där är urkundsförfalskning! Erkänn och ta skammen!" Slutade genast att skriva mitt falska namn, klottrade över vad jag skrivit (inte ett dugg genomskinligt det där, som om jag inte kan stava till mitt eget namn och måste börja om!) och skrev dit mitt riktigt. Namn, Personnummer, Signatur. Alltihopa. Gav med lätt darrande händer och rödblossande kinder tillbaka lappen till Blodhunden som tittade på den och med iskyla i rösten sa "Ja, du har ju redan fyllt 20. För länge sen..."
Tittade upp i hennes ögon, varav det ena var ilsket rött av något som förmodligen var en infektion och som bara fick henne att ännu mer te sig som en Blodhund för mig. Gav henne ett försiktigt leende och försökte spela så oskyldig som möjligt.
"Vad händer nu då? Blir det böter, tar du kortet?"
"Först och främst så tar jag kortet och kan du inte köpa en ny biljett så får du kliva av" svarade Blodhunden, fortfárande med iskylan i rösten. Gav henne kortet så snabbt jag bara förmådde, bäst att verka medgörlig, och sa att jag skulle kliva av då jag inte hade några pengar eftersom att jag glömt plånboken. Sanningen var att jag visst hade plånboken med mig och i den fanns både mitt Visakort och Masterkort samt kontanter. Jag hade utan problem haft råd med en biljett men eftersom att jag tidigare sagt att jag glömt plånboken och lånat min lillebrors kort ansåg jag det vara mindre pinsamt att hålla fast vid den historien än att plötsligt trolla fram en plånbok.

Så det var bara till att snällt kliva av tåget i Stovreta, ringa Jonas och berätta vad som hänt, och tillsammans kom vi fram till att jag skulle vänta på nästa tåg som skulle avgå 30min senare då det ändå skulle ta samma tid för Jonas att komma och hämta mig. Ni vet, man säger ju att om man ramlar av en häst så ska man ge sig upp i sadeln direkt efter, haha ;)
Nästa tåg kom, jag klev på, fick stå upp och trängas med en massa folk i första vagnen. Tågvärdinnan på det här tåget valde att gå åt andra hållet och det tog 2 stationer innan hon var vid mig igen. Ansåg då att jag åkt med tåget för länge för att det skulle se snyggt ut att be om att få köpa biljett så jag struntande i det och hoppades på att hon inte tyckte att det var nödvändigt att tränga sig in i den överfulla vagnen och be att få se allas biljetter. Men för varje station vi passerade och ju närmare min station vi kom, desto nervösare blev jag för att hon skulle vilja kolla iallafall. "Tänk om Blodhunden har kontaktakt personalen på det här tåget och berättat vad som skedde på hennes tåg och sagt åt dem att hålla extra koll på blonda tjejer i röda vinterjackor?"
Men ingenting hände, trots att hon passerade mig säkert 5ggr. Jag kunde kliva av vid min station, utan att betala, och utan att skämmas en gång till.
Får se då om det här framöver kommer att dimpa ner ett kuvert med inbetalningskort på böter eller inte. Gör det det så är det ingen större fara, har tjänat in dem för länge sen :)

What can I say? I live my life on the wild side! Haha ;)