När Robert föddes så föddes han med ett hål i hjärtat, men det kan man leva med så länge det inte växer. Iallafall så har det inte varit några problem alls med Roberts hjärta förrän för ett par år sedan då man upptäckte att hans hjärta inte riktigt fungerar som det ska. Signalerna som får hjärtat att slå i ett jämt tempo "ballade ur" lite då och då vilket gjorde att Roberts hjärta rusade. Detta hände ganska ofta så läkarna bestämde sig för att göra någonting åt det. De ville gå in i hjärtat, söka upp området som felade och sedan bränna med laser för att rätta till det. Den operationen var relativt riskfri så länge felet inte satt inom ett visst område i hjärtat, för om det satt där, ja då riskerade man att få pacemaker om det inte riktigt gick som det skulle. Naturligtvis så satt Roberts fel inom det området så man avbröt den operationen och valde istället att sätta honom på daglig medicin för att blockera felet. Medicinen tar ju inte bort felet, den bara lindrar det, så läkarna har ju ändå velat genomföra operationen och igår, tisdag, var det dags.
Robert lades in i måndags för att förberedas, ta en massa blodprover, sätta nålar och sånt. Till saken hör att lilla söta Robert råkar ha en sån j*vla fobi för allt vad nålar och sprutor heter! Så under hela hösten har han gått på terapi för att försöka hjälpa honom bli av med sin fobi så att han skulle kunna genomföra operationen. Iallafall så skulle sköterskorna sätta nål på honom i måndags och misslyckades totalt! De skickar ut mamma och Patrik (mammas man) ur rummet, de får inte närvara trots att Robert bönar och ber om att de ska få vara det, sen så ska de sätta nålen i armvecket men lyckas inte. De sticker och sticker i vecket men lyckas inte, byter arm och gör samma sak men lyckas inte nu heller. Bestämmer sig för att sätta den i handen på Robert men klarade inte av det då heller, dessutom så sliter de sönder venen så att det bara sprutar blod! Stackars Robert är ju helt hysterisk nu och bara grinar. Ingen bra start på sjukhusvistelsen direkt....
Sen igår så var det dags för själva operationen och den gick bra. Läkarna gick in med långa instrument genom ljumskarna och via armvecket för att komma åt hjärtat. Fascinerande att man kan göra så, tycker ju att det verkar mycket krångligare men man slipper ju skära upp bröstbenet så det är ju bra...
Hursomhelst, idag fick han komma hem och allt ser bra ut just nu. Han ska ta det väldigt lugnt nu ett par dagar och sedan får han inte göra något ansträngade på ett par veckor.
Skönt att det är över, det är allt jag har gått och tänkt på de senaste dagarna. Jag menar, även om jag vet att det inte var en "super-risky" operation han gjorde så finns det ändå alltid risker. Och hjärtat är ändå hjärtat...
Älskar dig Robert, min fina söta lillebror!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar