Stupid blond!

Var på affären med Ida igår, hon skulle köpa färg till håret och jag sa då: "Hm, man kanske skulle köpa lite färg och ljusa upp håret?" Det tyckte Ida var en superbra idé och övertalade mig till att köpa en blonderingsfärg. Tveksam var jag ju, man har ju sett alla dess tjejer som går runt och ser ut som eldklot i skallen, men Ida var övertygad om att det skulle blir bra.

Sagt och gjort!

När vi kom hem blandade vi till smeten, kletade ut det i hårbotten där jag var som mörkaste och sedan gjorde hon längderna på mig. När jag var klar var det Idas tur att röra ihop sin svarta smet och så färgade jag hennes hårbotten och längder. Medan jag står där så tittar jag på klockan och säger "Du, jag borde VERKLIGEN skölja ur det här nu, men jag är inte klar med ditt hår än". "Nejdå, låt det sitta ett tag till!" tyckte Ida.
Så fort hon var klar så hoppade jag in i duschen och sköljde ur det. När jag klev ur så bara tittade Ida på mig och apgarvade. Inte ett bra tecken!
Jaha, nämen va fint, jag ser ut som en 14årig lantbimbo i skallen! Hårbotten är vit-gul, underhåret är min gamla rågblonda färg och längderna är gul-orangea. Snyyyyyggt!
Va fint att jag inte har tid att fixa det här innan jag åker till Norge på måndag...
Ska ringa frissan idag och se om hon har någon tid till mig nästa fredag då jag kommer hem, för att försöka lösa det här. Jag VÄGRAR se ut så här längre än nödvändigt!
Cyklade över till Annika efter att jag klivit ur duschen också för att hämta silvershampoo, Ida påstod att det skulle hjälpa. Kommer fram till Annika som bara tittar på mig och frågar hur dum i huvudet jag är som gjorde så här när jag visste hur hon blev i håret när hon gjorde det i våras. Hon ger mig iallafall silvershampoot med orden: "Men det kommer inte att hjälpa, bara så du vet".

Nej, men man måste ju försöka! Desperata tider kräver desperata metoder!

Ja, ser ni någon som smyger omkring med ryggen mot husväggarna och keps på huvudet, då är det nog jag....