Dumma mig

Ibland så chockar jag mig själv med hur korkad jag faktiskt kan vara.

Igår skulle jag jobba 10h - det blev 15h. Utan rast och ingen mat. Jag kom hem sent som attan igår, hade svårt att somna så klockan hann väl bli 03.20 sista gången jag tittade på den.
Vaknade 9.30 efter att ha drömt om JOBBET! Inte ens i sömnen får man slappna av... Kl 10.15 tog jag mig upp ur sängen. För en lång, välbehövlig dusch? undrar ni. Eller kanske för en stor smarrig frukost?

Nope, för en löprunda. svarar jag.
Jag? På löprunda? Redan där gick det ju fel. Men när jag även väljer att inte äta frukost innan, att inte ta med mig min astmaspray och att börja rundan med Skivebakken som är känd som en, om inte den, brantaste backen i hela Bergen, ja, då kan det inte sluta bra. Och det gjorde det inte heller....
När jag kom upp till toppen av den där jävla backen var det som att andas genom ett sugrör, blicken ville inte fokusera på något och benen kändes som spaghetti. Stannar jag för att vila? undrar ni.
Nej, det gjorde jag inte. svarar jag.
Jag fortsatte att springa, uppför nästa långa backe, upp mot fjället. Och det var då jag insåg att "shit, det här går inte". Sen blev allt svart. Nästa gång jag slog upp ögonen så låg jag på backen med dundrande värk från sidan av huvudet.

Kan säga att jag har en präktig bula nu och helt ärligt så känns det som att jag hade behövt stanna hemma från jobbet idag men det går inte. Dessutom har jag sagt ja till att massera den där jävla gubben kl 15 idag. Jag HATAR att massera, jag tycker verkligen att det är skittråkigt, men lik förbannat så säger jag ja varje gång han hör av sig.

Ibland är jag bara för korkad alltså...