2011-06-01

Som Natt och Dag

Nätter är väl ändå ett jävla skit. För det är på nätterna man känner sig så jävla ensam, oälskad, oviktig, rädd, ångestfull, rastlös, orolig...

Det är på nätterna som känslorna stormar inom mig som det mest upprörda hav. Det är på nätterna som tankarna löper amok och vägrar att låta sig tystas ned. Det är på nätterna som den där tomma ytan bredvid mig i sängen känns som ett hån. Det är på nätterna som klockans tickande inte längre låter "Tick Tock, Tick Tock" utan istället skriker ut åt mig "En Sam, En Sam, En Sam". Det är på nätterna jag vill flytta hem till Sverige, till min familj och allt det som är bekant.



Men så kommer morgonen och det känslohav som tidigare stormade och svallade inom mig har lugnat ner sig till en stilla ocean. Tankarna har skingrats. Ytan brevid mig i sängen är återigen bara en förvaringsplats för allt det som jag inte orkar lägga där det hör hemma. Att klockans ens tickar tänker jag inte på. Och hem till Sverige vill jag inte flytta, aldrig någonsin. Jag vill kasta mig ut i det okända, jag vill se vad som finns runt hörnet, jag vill upptäcka vad som väntar mig...


"I always wonder why birds choose to stay in the same place
when they can fly anywhere on earth

then I ask myself the same question
"

Inga kommentarer: