Måndag ska rent teoretiskt innebära fridag för mig. I praktiken är det sällan så och idag är inget undantag. Precis som att söndagar också ska vara en av mina fridagar men väldigt sällan är det. Och igår var heller inget undantag. Jobbar 13 dagar i rad nu, igen...
Ja, jag är en arbetsmyra, jag gillar att jobba, men även jag har mina begränsningar när det gäller hur mycket energi jag kan uppbåda för att göra ett lika bra jobb varje dag, dag efter dag. Efter ca 8 dagar nu så känner jag att jag inte är så motiverad på jobb. Jag blir glad om folk vänder i dörren för det innebär mindre jobb för mig. Normalt sett så brukar jag göra allt för att gästerna ska kunna få plats att sitta i vår lilla lokal; jag drar ihop bord, hämtar stolar, möblerar om m.m. Men nu orkar jag inte, står det ett 2 personers bord ledigt men det kommer in 3 eller 4 personer så struntar jag i att lösa så att de får plats att sitta ner.
Och det är inte bra...
Jag vill inte vara sån men jag orkar inte att inte vara sån just nu.
Chefen är nere i Polen och hämtar öl, gissa vem som får ta hans pass + sina egna? Japp, jag. Och den nyaste tjejen A ska öppna den här veckan, både idag och imorgon och på torsdag. Tror ni att han har sett till att ge henne en nyckel? Nope. Så jag fick kliva upp tidigare än vad jag hade tänkt mig imorse och knata ner till Bybanan och ge henne min nyckel. Min nyckel som jag behöver ikväll för att kunna stänga. Min nyckel som hon behöver imorgon igen för att kunna öppna. Så det blir väl likadant imorgon - att jag får gå upp tidigt fast jag har stängt på jobbet natten innan, och ge henne min nyckel.
Älskar folk som kan planlägga, I really do...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar