Började dagen med att finaste Renate ringde och frågade när jag började på jobb. "14.00" svarade jag. "Vill du följa med och äta på Pygmalion?" undrade hon. Självklart ville jag det! Storbloggare som jag äter ju alltid sin frukost ute på något kafé eller på någon restaurang. Tortillawrap med kyckling och avocado - himla gott må jag säga! Medan vi satt och mumsade som bäst på maten såg vi hur en reporter samt en kameraman från NRK (typ norsk tv4/5?) försökte få folk att ställa upp på intervju untanför. Ingen ville.
När klockan närmade sig 14 begav jag mig mot jobb och upptäckte NRK-teamet en bit framför mig. De upptäckte även mig. De kom fram och frågade om de fick ställa några snabba frågor. Mitt svar var "Eeeeh, jaaa, neeej, jag vet inte. Eeeh, nej tack". Medan min geniala hjärna formulerade detta fantastiska svar hann den tänka "Oj, kul att bli med på tv! Eller, vadå för frågor? Tänk om jag inte kan något om det de vill fråga om? Då kommer jag ju se ut som en idiot. Jag kan helt säkert ingenting om det de vill fråga om , jag är svensk, jag har inte koll på norska saker. Jag har ju inte ens läst en tidning på en vecka. Bäst och tacka nej."
Självbevarelsedriften kickade igång. Bra, vem vill vara den dumma i ett land fyllt med norrmän, vad säger inte det om en själv liksom?
(Syftar naturligtvis på alla norgehistorier vi har, norrmän är inte dummare generellt sett än vad vi svenskar är. Dessutom har de Sverigehistorier, där vi är de dumma. Smart val av mig att inte ställa upp på intervjun. Jag hade ju bara bekräftat deras bild av dumma svenskar....)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar