Det första jag gör när jag vaknar är att sträcka ut handen, få tag i boken som ligger brevid mig i sängen och läsa en lite stund innan jag kliver upp. Jag tar med mig boken in i badrummet när jag sminkar mig, den följer med ner i köket när jag ska äta frukost och den följer med in i badrummet igen medan jag borstar tänderna. Sen går jag på jobb och då får boken vila, den får faktiskt vila ända tills jag stänger av datorn för att sova om kvällen. Då ska jag läsa lite, "bara lite", innan jag somnar. Det hinner ofta gå både en och två timmar innan jag tvingar mig att lägga ifrån mig boken, då klockan oftast är runt 02-03, och jag ska upp på jobb snart igen.
Sedan i januari har jag läst 7 böcker, jag har börjat på min 8e. Det hela startade med en bok som jag faktiskt började på i somras men inte riktigt klarat av att läsa ut, jag har inte varit på humör. Men sen kom jag tillbaka hit från Sverige, läste ut den på 2 dagar och sen gick det av bara farten med de andra.
Boken som det gick så segt med heter "Sekter" och titeln säger allt, den handlar om olika sekter som är verksamma i Sverige och världen. Började intressant med Frimurarna, Ku Klux Klan, Skull and Bones och sådana samfund med gled ut i trista och ointressanta sällskap som Verklighetens center och Finlands förbedjare.
Efter det blev det en bok som min kära lillebror rekommenderade åt mig, måste erkänna att jag var väldigt skeptisk då titeln var "Berättelsen om Pi" - jag HATAR ju matte tänkte jag. Som tur var handlade den om något helt annat, den handlar om en 16årig indisk pojke som ska flytta till Kanada med sin familj. De reser med ett stort lastfartyg som plötsligt, mitt ute i ingenstans, sjunker. Pojken lyckas ta sig till en livbåt och som sällskap får han en stor bengalisk tiger. Denna udda duo spenderar sedan 272(!) dagar till havs tillsammans. Och vet ni vad det mest fascinerande är? Det är en sann historia. Älskade den från första blad till sista och jag ville inte att den skulle ta slut.
Näst på tur var det "Angeologi", en bok som min mamma så innerligt gärna ville att jag skulle läsa, hon menade att det var en bok ALLA borde läsa. Jag blev inte lika begeistrad som min mor, men den var helt klart läsvärd. Den påminner väldigt mycket om Da Vinci-koden fast med änglar som huvudfokus, att de faktiskt finns mitt i bland oss. Slutet på boken får mig att tro att det kommer en uppföljare, vilken jag med största sannolikhet i sådana fall kommer att läsa.
Sedan blev det dags för en klassiker. Jag satt på Skatteverket i 2h kö, laddade då ner "Pride and Prejudice" i mobilen för att ha något att göra under tiden. Jag har läst den förr men då på svenska. Det är något med att läsa de gamla klassikerna på orginal språk, med orginal ord, så som de var menade att bli lästa från första början. Min mobil och jag var inseperable under några dygn.
"Låt den rätte komma in" såg jag på bio. Jag gillade den inte. Bestämde mig för att läsa boken. Gillade den. Väldigt mycket. Det är det jag alltid har sagt; böcker över film - alla gånger!
Sedan jag är i Norge är det inte mer än rätt att jag läser lite norsk kultur, det blev "Aldri för sent å bli et lykkelig barn", en bok som handlar om Terje och hans familj. En familj där pappan super och misshandlar både sin fru och sina barn såväl fysiskt som psykiskt. Den handlar om hur Terje och hans familj tvingades flytta från ställe till ställe, hur de alltid blev mobbade och utsötta vart de än kom, hur samhället blundade för det uppenbara och istället hånade och sparkade på dem som redan hade det svårt. Boken handlar om Terjes kamp för ett värdigt liv och hans kamp för upprättelse mot den Norska staten. Boken är sann. Det är inte en välskriven historia men det är en gripande historia.
Efter Norsk kultur kände jag mig lite patriotisk och plockade fram Jonas Gardells "Fru Björks öden och äventyr". Den är tillägnad hans Mark. Vi kan säga så här; hade jag varit Mark hade blivit besviken över att få just den här boken dedikerad till mig, särskilt när Gardell har skrivt så mycket bättre böcker, både innan den här och speciellt efter den.
Och när jag ändå var inne på det skandinaviska temat så plockade jag åt mig Arto Paasilinnas "Harens år". Jag läste ut den på en natt. Jag vill läsa mer av Paasilinna.
Just nu läser jag en till norsk bok "Himmelstormeren", ett porträtt av Ellisif Wessel, en överklasskvinna som slogs för arbetarnas och de fattigas rättigheter i ett tidigt 1900-tals norge. För tidigt för att kunna säga något om boken än.
Efter den här boken tänker jag läsa "The Island" av Victoria Hislop. Av ingen annan grund än att den är på engelska.
2 kommentarer:
Har oxå Pride and Prejudice (på engelska t.o.m) liggandes hemma. Köpte den i somras samtidigt som The kite runner, men den kämpar jag fortfarande med... Kommit en tredjedel och den har ännu inte gripit tag i mig. Är väl så där, att man faktiskt måste komma in i läsarmoode för att orka engagera sig :P.
Oh, jag som ÄLSKADE Flyga drake! För att inte nämna hans andra bok; Tusen strålande solar. Men det är så, man måste nog vara på läshumör, annars spelar det ingen roll hur bra boken är...
Skicka en kommentar