I don´t want you, I don´t need you - just leave me alone!

Jag satte in en p-stav för nästan exakt ett år sedan. Efter att ha gått på p-piller sedan jag var 14 och efter att ha slarvat med dem sedan jag var 14 så kom jag fram till att det kanske inte var rätt preventivmedel för mig. Hörde mig för lite bland vänner och bestämde mig för att p-stav verkade bra, det ville jag ha. Tog kontakt med en barnmorska som skrev ut recept på p-stav och bokade även in en tid för att sätta in den. Eftersom att jag har Von Willenbrand (blodsjukdom) så nämde jag detta när jag ringde då jag vet att det kan vara ett problem ibland. Barnmorska la ingen vikt vid det. Den dag (juli 2009) det är meningen att jag ska sätta in staven ser läkaren som jag ska göra det att jag är blödarsjuk i min journal och vill inte sätta in den då hon inte vet hur staven kommer att påverka min sjukdom. Hon bestämmer sig för att ringa några kollegor och fråga men de vet inte heller. Hon ringer till företaget som gör p-staven men inte ens de kan svara på det. Så hon säger åt mig att jag måste genomgå en full kontroll uppe på Akademiska sjukhuset. Efter 2 veckors ringande får jag äntligen tag på någon, hon säger att det inte finns någon tid just då men att jag kommer att få en kallelse. I november får jag en kallelse - jag får tid i januari 2010. Kommer dit - den damen har ingen aning om vad vi ska göra. Jag förklarar situationen för henne varpå hon svarar "Ja, men vi gör väl en gynekologisk check då" Då höll jag på att bryta ihop. Hade jag väntat i över ett halvår för en jävla gyncheck?? Sa lite fint att jag hade uppfattat det mera som att man ville kolla min blod och allt det. Läkaren svarade att det var helt ointressant men att de kunde ta en sänka om jag nu ville det... Efter gynchecken så sa hon åt mig att prova mini-piller i 3 månader då det innehåller i princip samma saker som en p-stav. Om det gick bra med dem så skulle en p-stav gå fint. Började på dem i februari och i april var jag färdig. Tyckte att det gick bra. Fick tid för att sätta in en p-stav i juli, alltså ett år efter när jag först ville sätta in den....

När det var dags att sätta in staven så fick jag en äldre, rutinerad dam. Trodde jag..
Ja, hon var äldre men inte särskilt rutinerad. Först envisades hon med att den skulle sitta i höger arm istället för vänster vilket jag bestämt nekade till. Den ska sitta i motsatt arm mot den man använder för att skriva med. Efter ett tag höll även hon med om detta. Hon ber mig att lägga upp armen på bordet och sedan börjar hon klämma och känna och säger "ja, här NÅGONSTANS ska den sitta, äh! Vi smörjer in hela skiten för säkerhets skull!". Sen frågar hon om jag vill ha bedövning vilket jag vill. Då säger hon "Vi tar en extra stor, utifall att....". Efter det så ställer hon sig och LÄSER instruktionerna som följer med i kartongen till p-staven. I 15min! Samtidigt som hon säger saker som "Aha, mhm, okej! Jag förstår.. Aaaa". Sen kör hon in nålen med p-staven in i min arm och när den tränger igenom huden så SKRIKER hon rakt ut. Jag frågar henne varför hon skriker och hon svarar "Jo, du förstår, när nålen trängde igenom huden - det kändes så obehagligt!" Efter det så står hon och rotar runt inne i armen med nålen, lääänge. Medan jag ligger och känner detta får jag även lyssna på henne när hon säger saker som "Åh nej, åh gud. Åh jag kan inte sånt här! Åh, vad ska jag göra nu? Åh nej åh nej åh nej". Tillslut (tack gode gud!) så hämtade hon in en annan mycket yngre kvinna som löste det hela på 30s. Henne skulle jag ha haft från början :p

Hur som helst, det jag egentligen ville komma fram till är att p-staven har varit skit ända från början. Hela min kropp är i obalans och menscykler vet jag inte ens vad det är längre. För hos mig så kommer och går Herr Röd när han vill. Han stannar gärna i upp till 14dagar åt gången för att sen försvinna i 3 och komma tillbak i 7. Han kommer dessutom utan den minsta förvarning. Och jag börjar ledsna. Inte bara på att ha konstanta menssmärtor, alltid oroa mig för om jag har tamponger med mig när jag ska någonstans, att jag blir ruinerad på tamponförbrukningen eller på att jag känner mig uppsvullen hela tiden. Jag börjar även ledsna på att det här påverkar mitt humör. Jag känner mig deprimerad och ledsen och jag har ångest hela tiden. Och nog för att alla känner så ibland men för mig har det varit så sen jag satte in den där jävla staven. Och nu orkar jag inte mer. Jag ska se till att ta den ut. Men vet inte vad jag ska använda istället.. Kanske ingenting? Det är ju inte som att jag behöver det nu när jag inte är i ett förhållande längre. Kanske vore det bäst för kroppen om jag inte stoppade den full med massa konstiga ämnen och hormoner? I dont know men jag får höra mig för med min läkare och se vad hon säger..