My baby

Jag saknar min hund, jag saknar min hund väldigt mycket. Det har verkligen varit skit att behöva lämna bort honom, min lilla bebis..
Det har gått över ett år sedan jag gav upp sambolivet och i och med det, även min fina hund. När jag flyttade ut ur min lägenhet så flyttade jag in hos Linnea och då kunde inte Ozzy följa med så han fick flytta in hos pappa. Efter 5 månader hos Linnea så flyttade jag till Norge. Tanken var hela tiden att Ozzy skulle flytta hit även han, när jag hade kommit på plats och om det visade sig att det faktiskt var möjligt att ta med honom hit.
I april i år så var tanken att alla vi som bor i huset skulle bila till Sverige för att vara med på Sista April. Och eftersom att vi skulle bila så var planen att vi skulle ta med oss Ozzy tillbaka hit. Men ju närmare april det blev, desto färre var det som faktiskt kunde följa med. Tillslut var det bara Renate och jag. Och jag har inget körkort, så det hade blivit lite för långt för henne att köra själv. Så det blev flyg = ingen Ozzy tillbaka till Norge.

Så min fina hund är fortfarande hos min fina pappa. Och de älskar varandra, som tur är. Och jag vet att Ozzy har det super, superbra hos pappa. Men förra söndagen hände det något som måste vara varje hundägares mardröm. Ozzy blev attackerad av en annan hund och blev biten så pass ordentligt att pappa var tvungen att åka med honom till veterinären för att sy ihop honom.

Pappa var ute hos sin äldsta dotter och hade Ozzy med sig. Hon har två tikar som Ozzy kommer jättefint överrens med. Hon har även en dotter som är gammal nog för att ha pojkvän. Denna pojkvän har en Schäferhane som också kommer fint överrens med deras två tikar. Och nu var kärleksparet ute i trädgården med Ozzy och tikarna när pojkvännen bestämde sig för att hämta dit sin hund, utan och höra sig för med någon av de vuxna först. Det slutade i katastrof och schäferna och Ozzy började att slåss vilket slutade med att Ozzy blödde en hel del och var tvungen att sys ihop.

Han ska visst må ganska bra nu men det är ändå obehgligt att få det telefonsamtalet. För att inte nämna ångesten man får för att man själv inte är där och kan ta hand om sin hund. I really, really miss my little baby...