Jag är fan inte gjord för ensamhet. Sure, alla strävar vi efter den där tvåsamheten med någon, vi strävar efter att finna någon som fyller de tomrum vi inte klarar av att fylla själva, någon som får oss att skratta, att må bra och som får oss att känna oss älskade. Men vissa av oss tacklar vägen dit så mycket bättre än andra, de har inga problem med att vara ensamma, de trivs faktiskt ganska bra med att vara ensamma.
Jag är inte en av dem. Jag är verkligen inte en av dem. Jag hatar att vara ensam, på alla sätt och vis. Jag säger inte att jag nödvändigtvis vill ha en man i mitt liv men har jag inte det så vill jag iallafall kunna fylla mina dagar med sällskap av fina vänner. Och när man jobbar hela tiden och alla vänner dessutom har rymt från Bergen under sommaren, då är det svårt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar