Anledningarna till varför är så många, svaren så få.
Min nylagda make up rinner sakta av, ner över kinderna för att landa som små mörka fläckar på min tröja.
Ganska så reprensentativt för mitt liv just nu känns det som; en liten mörk fläck gör inget, två kan jag leva med. Men när de förökar sig med lavinartad fart och bildar den mörkaste av mörka ridåer runt omkring mig, ja, då orkar jag inte mer. Och jag ger upp alla mina försök att hålla mörkret ifrån mig och istället låter jag det omsluta mig så hårt att det tar andan ur mig. Jag inte vet hur jag ska ta mig ut, jag ser inget ljus, jag ser ingen räddning. Jag ser bara mörker....


2 kommentarer:
Srot kram till dig! /Frida
Tack gumman :)
Skicka en kommentar